Jag roar mig med ett litet experiment just nu, jag försöker skriva på ett nytt sätt. Jag har gjort på samma vis förr, med varierande resultat. Till slut brukar jag tröttna på att jag inte får till meningarna på samma enkla vis och skriva som vanligt. Ibland märker jag stor skillnad, ibland tänker jag knappt på skiftet. Denna gång är svårare än jag trodde, jag vet inte varför. Jag låter detta inlägg bli min plats att öva på, så kanske det växer till sig och eventuellt läggs upp framåt hösten. Än så länge har sommaren ett stadigt grepp om oss, och för det är jag ytterst tacksam. Jag blev orolig när det var kallt en dag, även fast det var stekhett dagen innan.
Kanske borde jag även slänga in någon bild eller två så att den kommande textmängden inte ser så skrämmande ut? Jag gör så, det blir nog bäst. Blir denna bra?
Det går faktiskt att skriva bakvänt, även fast det tar lite längre tid. Texten blir lite torftig, men det är på sätt och vis självklart. Hade den inte varit det, då hade den inte hamnat här. Då hade den dessutom handlat om något specifikt, inte bara om ”sig själv”. Det är lite ansträngande för hjärnan att skriva på det här viset, och jag märker att den vill ta paus oftare än nödvändigt. ”Snääääälla, kan jag inte få lite nikotin?”, säger den, och jag känner mig manad att ge den vad den önskar. Samtidigt kommer jag passa på att fundera över lunchen idag. Vad skall jag äta tro? Jag orkar inte laga något, så det blir snabbmat idag. En Poké bowl tror jag, vi får se.